Check-in

Vi (läs:jag) var nervösa när vi närmade oss Las Vegas och hotellet. Vi visste ju att de har Valet parking, och vi vet ju inte precis hur det funkar, eller jo, nog hur det funkar, men inte hur man skall se världsvan och cool ut när man stiger ur bilen och ger nyckeln till piccolon eller vad han nu heter som parkerar. Vi (läs fortfarande: jag) var även nervösa över hur det skulle se ut med fyra rinkkor istället för Louis Vuitton väskor och ifall de överhuvudtaget släpper in oss på hotellet.

Räddningen var stora skylten utanför hotellet som sade: Self Parking.
NICE! Vi slapp skämma ut oss med vår okunskap och sparade lite dricks vi borde givit piccolon (som säkert inte kallas piccolo). Vi kom även in i hotellaulan via källaren och kunde någorlunda smyga in till Check-in utan att skämma ihjäl oss.
Aulan var stor som Kokkola och där kunde vi även konstatera att vi (läs: jag) inte hade behövt vara nervösa. Amerikaner har inte öga för mode. Pust. Nu snackar jag inte om dåligt sittande jeans utan springskor och överstora t-skjortor, khakishorts och hawaiitröjor osv. I det sällskapet kände man sig överklädd i sandaler, tights och linne.

Här står S i aulan och söker dörren ut.