söndag 1 maj 2016

Inte en lugn stund.

Jag tror stenhårt på att det kommer att gå bra i livet för Sibelle, men det är en bit kvar tills hon kan fixa det mesta själv..

Igår förberedde jag mig för min kära vän Malenas 30-årsfest när Stella ropar att Sibelle fastnat. Ja, där står hon med ena jumparingen runt halsen. Hon har på något oförklarligt sätt fått sitt lilla huvud in i ringen. Det finns inte en chans i världen att jag sku få lös den. Så hårt satt den fast. Fick ringa hem bonden som just hoppat i bilen mot stan och började olja in ungen. Men nepp. 40 minuter senare satt ringen kvar, vi kom inte ens nära att få bort den. Total mysterium hur hon kommit in i den.

Eftersom  Sibel-decibel började tycka att det inte var så kul med mamma och pappa som drar i huvudet hade vi inget annat val än hämta sågen. Så med skrik, svett och panik fick vi till slut sågat av ringen. Den gav inte alls efter då vi sågat ena sidan, båda sidorna fick sågas.

Så kolla efter ifall ni har ringarna lågt och vildingar med små huvuden, såhär kan det gå!

Snälla Thomas på Polkuped lovade att vi får köpa bara en ring då jag kontaktade dem med udda frågan om att bara köpa en. Bueno, då har vi en nöjd treåring i huset snart igen, för ringarna är det bästa hon vet.


Inga kommentarer: