Sibelle däremot har ingen skam i kroppen. Hon hann fram till jultablåfåren vid scen före mig ett par gånger och välte ett i något skede. När jag släpade henne för tredje gången mot vår bänkrad fick jag en medlidande blick av en bekant som även konstaterade, "Ja, ni har en sån." Haha, de har vi minsann! Livet med henne lär inte bli tråkigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar