Nej.

Nej- Jag har inte fött.

Nej- Jag har inga känningar.

Nej- Jag ser inte fram emot nästa onsdag då det blir igångsättning om inget sker före det.

Nej- Bondens fot hade inte läkt och gipset sitter kvar ännu två veckor.

Nej- Stella är inte lugn och harmonisk.

Nej- Jag är inte på bra humör.

Naveln

"Mamman napa rikki"- tycker hon då den inte går in som hennes.

Snart spricker hela magen också känns det som om inte ungen kommer ut snart.

40+2

Kanelbullar, american pancakes och skinkrullar. Mycket man hinner med då man väntar. 40+2 och inga känningar. Hiphej...

På tal om kökssysslor. Har sedan studietiden gjort världens enklaste och möjligen godaste laxgryta i olika varianter. 

Potatislökblandning 1 kg, kallrökt lax ca 2 pkt, matgrädde och kryddor efter smak. En timme i 200grader. Naminam, testa! 

Vecka 40

I veckan har jag hunnit med tjejmiddag, rådgivningsbesök, gymnastikföreningens styrelsemöte och mammabarn-grupper x2. 

Där emellan har jag fått skämmas i 40 minuter vid sjukhuset under ett trotsutbrott, grälat om tuppisar och fått gråa hår med sovvägran på kvällarna. Förra natten delade jag säng med två-åringen medan bonden sov på soffan. Jag verkar vara hela världen för henne nu, speciellt vid sovdags. Det kommer ju inte att fungera i längden med lillasyster påväg. 

Såhär glad var jag över tjejmiddagen i måndags: 

Annars är jag inte påväg och föda ännu. Har noll känningar. Eller känningar och ont har jag men inte desto mer. Suck!

Veckoslutet

Vi gör inte så mycket nu längre. Vi väntar. Försöker hitta på sysslor vi klarar av med kryckor och mage. Bakat kanelbullar igår, andra gången i mitt liv. (Är pajmänniska)

Den första gången var för ett par veckor sen. Fyllde frysen inför vän- och släktingbesöken efter att tvåan anlänt. På något sätt försvann 50 kanelbullar redan innan jag krystat ut ungen..

Nu är dock frysen full igen så välkomna på bulle sen.

Vädret ute är fruktansvärt skit. Spenderat dagen med Play-Doh, pussel och tejpat mängder av Stellas böcker. Hon gnagar och river det mesta märkte jag.

Busungen.

Energi 100 konstant. Trots dagligen. Bus och skratt. De går upp å ner. Bästa galna busunge som ska bli storasyster. Huur kan man hitta lika mycket kärlek ti numero dos funderar jag ibland? Något man troligen förstår först sen. 

Du och jag grynet, du och jag.

Gissa datum!

Såhär ser det ut bland mina vänner för tillfället. Hoppas de som gissat på nästa vecka har rätt.

Idag har morfar spenderat tid med Stella så jag och bonden fick lite tumistid. Vi lunchade på Pedrinas och skulle in till biblioteket för att låna lite böcker åt trotsungen. Årets minus gick dock åt bibban som har stängt höstlovsveckan!? Buu! Resten av dagen spenderade vi i soffan eftersom shopping inte lockade en höggravid och en annan med kryckor.

Nu orkar vi kämpa framåt igen.

Trååk

Att vänta är ju kanske det trögaste i världen. Händer inget hos oss. Bonden fick ju självklart även feber och jag min antibiotikakur. Nu är det säkert jag i tur med febern också.

Spenderat tid i höstvädret korta stunder, orken finns inte riktigt där. Stella är nog uttråkad med trötta föräldrar och trotsar extra just därför. Imorgon får Stella busa med morfar så vi får vila lite. 

Vi väntar vidare...

Samjouren

Köaköaköa. Gett blodprov och urinprov. Nu i väntan på läkare. 

Svettit värre inatt, oroliga drömmar, korsryggen värker, samandragningar, spring på toa, konsti fiilis. UVI med min tur igen. Får se vad de säger. Läste nånstans att de ogärna ger antibiotikakur såhär i slutet på graviditet. Men överlever inte utan.. Urk.

Köar vidare.

Uppåt

Stella har fått energin tillbaka och trotsar igen. I efterhand var det lite skönt med en lugn två-åring som ville kramas.

Själv har jag haft huvudvärk hela dagen. Panadol hjälper inte. Blodtrycket är dock lågt så antar att det inte är havandeskapsförgiftning eller annat utan bara är någo spänningar som inte vill släppa. Jobbigt värre.

Föder inte.

Det som ännu fattades var ju lite höstflunssa. Stella i feber och jag känner mig krasslig i halsen. Så lär väl inte vara på väg och föda ännu, för var det inte nån som sade att man inte föder i flunssa? 

Panikhandlat lite pyttekläder i storlek 50. Stella hade inte så smått nästan överhuvudtaget märkte jag, hon var ju rund som en bulle direkt.

Ynkliga sjuklingen. 

Lazy Sunday

Ursäkta tystnaden. Konstaterat att det bara är att gilla läget med en benbrottspatient, höggravid kvinna och ett trotsigt barn. Elämä on laiffii. 

Vi har ju tid att träffa vänner i alla fall nu med all ledig tid. 37 veckor fulla, glider in i vecka 38 och vet inte om jag ska önska att babyn får komma eller knipa ihop tills bondens ben är lite bättre..

Tog bort Stellas napp för ett par veckor sedan och först gick det bra i 3-4 nätter. Efter det har hon varken velat sova på dagen eller kvällarna. Gemytligt. Själv sov jag bra senast i augusti. Allt övergående som tur!

Play-doh, söndagssyssla.

Det vi inte behövde.

Fotboll. Gips. Benbrott. Sjukledigt i sex veckor. Känns sisådär med timingen just nu. Bondens semestervecka förlängdes visserligen men inte kan han göra nån nytta precis. Kanske jag kan köra själv till BB då värkarna sätter igång, eller vattnet går.. Hmm.

Piss.

Håret

Dotterns kråkbo följer inte tyngdlagen överhuvudtaget. Står rakt ut, alltid. El producerar den så det skulle räcka för en mindre by. Totalvägrar hårtofs eller annat hårsött jag väntat på att få klä henne i. Iofs. totalvägrar hon det mesta för tillfället. 

På tal om hår. Har frissa idag. Äntligen! Mörk höstfärg är planen!