Mot varmare breddgrader

Tolv ynka dagar kvar av slasket! Sedan en veckas semester i Ras al Khaima. Med oss tar vi våra familjer så det blir mycket ståhej, men kul så. 

Haft en antibiotikakur för bihålorna för ett par veckor sedan men tvivlar på att det hjälpt så ska in på check-up idag. Så har ju flickorna båda fått förkylningen tillbaka. Finska vintern hörni, fantastiskt.

Förlossning numero dos.

Hade total nervsammanbrott när 41+1 gled förbi utan ett tecken på förlossningsstart. Det var dagen Stella föddes på. Visst hade jag tänkt att det går över tiden med tvåan också, men att de sku gå LÄNGRE denna gång hade jag inte ens drömt om. Hur ofta händer det??

Tisdagen 4.11 märkte jag att babyn inte rört på sig lika mycket som tidigare. Ringde förlossningsavdelningen och de vill att jag skulle komma in på hjärtkurva. Väl där visade sig allt vara bra och hjärtljuden starka. Bebben hade bara tagit det lugnare den dagen.

Eftersom jag skulle ha min övertidskontroll nästa morgon bestämde de sig för att kalla på läkare medan vi redan var där så slapp vi köra fram och tillbaka för kontroll nästa dag. Jag var öppen 4cm då redan och läkaren rotade lite extra mycket runt för att snabba på händelserna.

Vi åkte hem, i snöfall och minusgrader. Första vinterstormen kom igång sent på kvällen och elen var borta halva natten. (borde ha förstått att det skulle hända nåt eftersom helgen Stella föddes hade vi vattenskada i köket och inget varmt vatten) Jag kände av värkar nu som då men kunde somna mellan dem.

05.30 började annorlunda värkar. Ni som vet,vet. Regelbundna genast men kunde hantera dem bra. vid 10.00 sade jag åt Bassi att vi nog ska in och föda idag så vi packade Stellas saker och slängde in henne till grannhuset. Bonden var ju hemma med brutet ben. Hade dock tränat på att köra bil dagen innan så vi visste att vi inte behövde taxi-skjuts till BB.

vid 11.30 kände jag att värkarna började bli för mäktiga småningom och att vi nog ska börja söka oss mot BB. In på hjärtkurva och 5 cm öppen. Direkt till förlossningssalen.

Jag hade tidigare på hösten varit på kvinnopolikliniken ett par gången för att göra förlossningsplan eftersom förra förlossningen inte riktigt gick som det ska och kände att jag inte hade någon kontroll över det som hände. Vill du kika in hur det gick då kan du klicka HÄR!

Kände mig lugn eftersom det första barnmorskan sade var att hon läst förlossningsplanen och hade den framme för de andra barnmorskorna. De hade även koll på min blodgrupp så det var redo ifall det skulle behövas denna gång.

Jag klarade mig väldigt länge med lustgas (SÅÅÅ bra ju, borde ha hemma när mammalivet blir tugnt! hah!) Ville hålla ut så länge jag bara kunde utan något annat men kände sedan i någo skede att jag behöver något annat för att inte tappa greppet. Hade begärt om PCB i min plan så en läkare kom in då värkarna var olidliga. Och det hjälpte, inte. Det hade misslyckats/fungerade inte på mig så värkarna blev ännu värre och då steg paniken, jag som planerat så bra. Haha. Barnmorskan sade att en läkare sätter epidural i rummet brevid och frågade ifall jag ville ha spinal, eftersom hon visste att epidural inte kom på frågan efter förra förlossningen. I det skedet var jag så sjuk så skulle säkert även tackat ja till epiduralen men bra att de hade koll och erbjöd spinal. Detta hjälpte nästan genast och jag kände att jag hade kontroll över läget igen.

Nästan genast kände jag dock att krystvärkarna började komma. Plötsligt var jag öppen 10 cm och fick krysta. 15 minuter och hon var här! Kl. 16.25. Hade mer kontroll över krystningen denna gång och kunde fokusera på de rätta musklerna och visste hur jag skulle göra. Navelsträngen hade virat sig runt halsen så hon var lite blå och det tog en stund innan de fick igång henne och hon skrek. 8/10 poäng fick hon men efter 10 min var hon redan täysi kymppi!

Medan Sibelle vägdes och tvättades väntade vi på moderkakan.. som tog tid på sig även denna gång. Efter en knapp timme ringde barnmorskorna läkare på plats och jag visste vad som väntade. Denna gång var läkaren fantastisk och erbjöd lustgas mellan hennes försök att få ut moderkakan. Thank you! Kunde försvinna i dimman medan hon tryckte på magen och till slut fick ut den utan att jag behövde köras in till operationssalen för skrapning.

Så från att ha haft en 22 timmars förlossning förra gången kom vi undan med 5 timmar denna gång!

Sedan skålade vi med cider och beundrade underverket. 49 cm & 3280g. Skulle helst åkt hem samma dag meeen det kom ju inte på frågan utan delade rum med en trevlig brud i två nätter och kom hem fredagen 7.11 passligt för att fira bondens första farsdag som tvåbarnspappa.

He va he. I survived och kan tänka mig göra om det. Kanske. Långt in i framtiden. Just nu är familjen complete.

Snurr

Tre månader och en vecka gammal började Sibelle vända sig från rygg till mage. Roligt att se utveckling, så länge det är dagsljus. Att hon sedan gör vändningsövningar 04.00 är inte lika tjo. 

Februarifunderingar.

Sådär. Nu är jag tillbaka.

Vi börjar med Sibelle. Det var någon som ville veta hur hon mår. Fyllde tre månader i torsdags. Några gram under sex kilo och 59cm lång. Väldigt stark och stadig i kroppen. Om ett par millimeter vänder hon sig på mage. Så ser det ut i alla fall. Kan inte fatta att det är samma unge jag tryckte ut i november (förlossningsberättelse kommer, du som frågade ;)). Har gjort en helomvändning i humöret. Hon skrattar pratar och chillar mest hela tiden. På natten vaknar hon max två gånger, äter och sover vidare. Vaknar gör hon när storasyster klättrar upp och petar på henne i spjälsängen. Prima unge. 

Storasystern då. Hrm, det var bättre en tid, men trotset är nog tillbaka. Kommer på mig själv varje dag att säga högt "ja far aldrig mer någonstans med henne" 

Hon tycker heller inte att dagsvila är nåt hon vill göra men att somna i bil och ligga på golvet i full mundering är prima.

Som svar på någons fråga, hur många barn jag vill ha? Tack det räcker, fråga pånytt om nåt år. ;)

Själv mår jag ok, vi har haft vinterflunssan på besök och har själv antibiotika pga. bihålsinflammation. Sommaren kunde komma mycket snabbare men annars överlever jag. Älg hann jag vara i januari då guddottern fyllde 4. 

Hörs imorn, nattinatt!